Vad betyder egentligen personlig integritet? Del 1: ett juridiskt perspektiv
Av Christine Storr (Kirchberger)
Denna blogg handlar om privacy och data protection, alltså personlig integritet och dataskydd. Men vad betyder personlig integritet egentligen och varifrån kommer konceptet? Under de kommande veckorna kommer vi att ta upp några frågeställningar och diskutera kring det.
Från ett juridiskt perspektiv regleras och skyddas den personliga integriteten på flera olika nivåer, både internationellt och nationellt. Regelverken är oftast omfattande och bygger på ett konstitutionellt stadgat skydd. Både inom Europa och inom EU är skyddet väldigt starkt och regleras i konventioner och fördragen, dvs grundstenarna av Europarådet och Europeiska Unionen.
Europa
Inom Europa skyddar Europakonventionen (Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) den personliga integritet som en mänsklig rättighet i Artikel 8. Även om rätten inte är absolut utan relativ till andra rättigheter, anses den ändå ha en mycket viktig ställning bland de andra grundläggande rättigheterna som t.ex. yttrandefrihet (Art 10), rätt till en rättvis rättegång (Art 6) och förbud mot tortyr (Artikel 3).
Rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt Artikel 8 är mycket vidsträckt och omfattar var och ens privat- och familjeliv, hem och korrespondens. Begreppet privatliv är med andra ord vidare än begreppet personlig integritet, och enligt Europadomstolen omfattas även rätten att ingå relationer med andra personer och världen omkring.
Europeiska unionen
Bortsett från Europakonventionen (1950) som gäller i 47 medlemsländerna i Europarådet, gäller inom EU även Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från 2012. EU:s rättighetsstadga ska stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna och påminner i flera delar av Europakonventionen. Rättighetsstadgan omfattar dock många fler rättigheter jämfört med Europakonventionen, t.ex. rätt till utbildning (Art 14), fritt yrkesval (Art 15) och rätt att arbeta samt rätt till egendom (Art 17).
Intressant är att EU:s rättighetsstadga även nämner fler rättigheter som berör den personliga integriteten:
- människans rätt till integritet i Artikel 3 (“rätt till fysisk och mental integritet”)
- respekt för privatlivet och familjelivet i Artikel 7 (“privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer”)
- skydd av personuppgifter i Artikel 8 (“skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne”)
- rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj i Artikel 9
Av dessa bestämmelser är Artikel 8 i EU:s rättighetsstadga en av grundstenarna i dataskyddsregleringen inom EU. Artikel 8 uttrycker de grundläggande principerna som både det nuvarande dataskyddsdirektivet och förslaget till förordning bygger på:
Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem.
Dessa principer om ändamål, samtycke och information (“tillgång”) återspeglas både i dataskyddsdirektivet och i förslaget till förordning.
Med tanke på att även Artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som infördes genom Lissabonfördraget, fastställer principen att “var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne”, är det inte särskilt förvånande att den personliga integriteten diskuteras mycket på EU-nivå.
Både inom Europa och inom EU ges rätten till privatliv och den personliga integriteten ett starkt skydd genom dessa bestämmelser. Detta genomsyras även på en nationell nivå.
Sverige
Den svenska regeringsformen uttalar, t.ex., i 2 kap 6 § 2 st:
var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
Skyddet i internationella konventioner, EU-fördrag och nationella grundlagar är alltså starkt och privatliv eller personlig integritet nämns som en viktig rättighet. Intressant nog, definieras dock aldrig begreppet personlig integritet i dessa författningar. Delvis talas om “personuppgifter”, men vad intrång i integriteten innebär förklaras inte explicit, varken inom EU eller inom svensk lagstiftning.
Inte heller dataskyddsdirektivet eller den svenska personuppgiftslagen definierar personlig integritet, trots att båda reglerar rättsliga påföljder när integriteten anses ha kränkts.
Juridiska koncept
I samband med denna iakttagelse kan tre juridiska koncept identifieras som delvis överlappar varandra:
- rätten till privatliv, som är det mest omfattande;
- den personliga integriteten, som är lite snävare än privatliv, men fortfarande mycket vidsträckt och som kan likställas med ”privacy”; och
- behandling av personuppgifter som avser ett mer konkret agerande och som förses med juridiska krav i både dataskyddsdirektivet och PUL, kan också likställas med dataskydd.
Dessa tre koncept har ingen tydligt juridisk gräns, men från ett internationellt perspektiv kan påpekas att USA reglerar vissa delar av privacy, utan att ha en detaljerad dataskyddsreglering, medan EU:s ansats är fokuserad på just dataskydd i första hand. Det är bl.a. dessa olika utgångspunkter som har medfört stora utmaningar i diskussionerna mellan EU och USA.
Fortsättningen
Med tanke på att den juridiska regleringen inte definierar personlig integritet samtidigt som den delvis utgår från tre olika koncept, kommer vi i nästa del av denna serie om personlig integritet diskutera ett historiskt perspektiv för att möjligtvis kunna identifiera rötterna till dessa koncept.