Right to be forgotten – vad, vem, när?

Av Christine Storr (Kirchberger)

Efter att vi har gått igenom ”rätten att bli bortglömd” mot bakgrund av förslaget till dataskyddsförordning och Costeja-domen, kan det vara intressant att belysa rättigheten som sådan, från ett mer generellt perspektiv.

Vad ska tas bort?

Costeja-domen gäller borttagning av länkar till webbsidor som innehåller information om en person när någon söker på personens namn även om den ursprungliga informationen har publicerats lagligen. Med andra ord är rättigheten väldigt specifikt och gäller typiskt sett endast länkar när någon söker på ett personnamn.

Förslaget till dataskyddsförordning (den version som antagits av Europaparlamentet) gäller radering av ”eventuella länkar till kopior eller reproduktioner av uppgifterna”. Med andra ord går ”nya” Artikel 17 i förslaget till dataskyddsförordning längre än Costeja-domen när det gäller vilka uppgifter som omfattas, dvs inte endast länkar till uppgifter omfattas utan även kopior av uppgifter. Samtidigt krävs dock även enligt Artikel 17 att uppgifterna antingen inte längre behövs för ändamålen, eller att den registrerade återkallat sitt samtycke eller att behandlingen inte längre är laglig för att rätten att bli bortglömd ska tas i anspråk. Med andra ord måste det vara fråga om en lagstridig behandling av ursprungsinformationen för att länkarna till och kopiorna av uppgifterna ska tas bort i det aktuella fallet. Just i detta avseende skiljer sig förslaget och domen alltså väldigt mycket.

Vad ska tas bort – endast länkar eller även den ursprungliga informationen som nås via länken? Enligt Costeja-domen omfattas endast länkar men som vi kan förstå av beskrivningen kring Artikel 17 ovan kommer troligtvis även ursprungsinformationen tas mycket mer i beaktande när den nya förordningen antas.

Vem ska ta bort?

Costeja-domen tar endast sikte sökmotorer. Det är inte självklart just nu att domen också kan tillämpas på andra mindre söktjänster och/eller sociala medier. Sökmotorer kan utöva viss kontroll över sökresultaten, vilket de gör redan idag i samband med upphovsrättsintrång. Detta medför, enligt min åsikt, att de kan styra sökningen och därmed påverka behandlingen av personuppgifter.

Förslaget till dataskyddsförordning nämner ”tredje man”, så i detta avseende omfattas inte bara söktjänster utan alla aktörer som behandlar någons personuppgifter och som inte anses vara personuppgiftsansvariga, vilket den aktuella sökmotorn i och för sig ansågs vara i Costeja-domen. Förslaget utökar, med andra ord, tillämpningsområdet på fler aktörer än den personuppgiftsansvarige.

När ska det tas bort?

Varken förslaget eller domen nämner några tidsramar, det enda som nämns i förslaget är ”inte längre behövs” vilket överensstämmer med dagens ändamålsprincip. Domen verkar inte heller kräva ett domstolsbeslut eller dylikt för att personuppgifterna ska tas bort. Med andra ord är det upp till den personuppgiftsansvarige att bedöma raderingen. Hur snabbt detta kan ske i praktiken är en annan fråga.

Allmänna funderingar om ”rätten att bli bortglömd”

En allmän fråga som kan ställas är om det överhuvudtaget är möjligt att implementera och säkerställa en ”rätt att bli bortglömd”? Och vem ska i första hand ta ansvaret för bortglömmandet? Den personuppgiftsansvarige, tredje parter, eller den registrerade själv? En unik karakteristik av data och internet är att data kan kopieras väldigt snabbt och samtidigt spridas ännu snabbare. Mycket data idag, inte minst i samband med sakernas internet, generas automatiskt. Ska rätten att bli bortglömd tillämpas på all typ av data, eller endast vissa typer? Diskussionen just nu handlar mycket om information som har publicerats på olika webbsidor, men hur ser man på all data som genereras via sociala medier? Ska denna data också tas bort och glömmas bort om man lämnar dessa tjänster? Och ska i så fall alla länkar och kopior raderas när man gör det?

Återigen är det en fråga som berör inte endast juridiska aspekter, utan i hög utsträckning ekonomiska, samhälleliga och tekniska spörsmål. Juridiken räcker inte nödvändigtvis till, utan diskussioner krävs på många olika plan. Så länge personuppgifter har ett stort värde för olika aktörer, finns incitament att använda och dra nytta av detta värde. Så länge enskilda personer inte tar till vara sina rättigheter och ger samtycke till olika typer av behandlingar, möter juridiken också vissa begränsningar. Tekniken kan hjälpa allas intressen, men endast i viss mån. Vem ska bygga en balans i tekniska lösningar idag och kan en sådan balans överhuvudtaget uppnås? Som tidigare har diskuterats här, innebär integritet väldigt olika saker för varje människa, så ska det verkligen finnas samma lösning för alla? Borde inte var och en kunna bestämma om sina personuppgifter och hur dessa hanteras. Vissa vill dela med sig värdet av sin data, vissa vill inte det. En valmöjlighet som är teknisk implementerad skulle möjligtvis möta de flesta aktörers intresse och säkerställa en rätt att bli bortglömd för de som vill det.

En möjlighet att fundera över kring denna balans är enligt Luciano Florida att tänka nytt:

There is a subtlety and scale to the challenge of our onlife existence that calls for enlightened and innovative solutions. More and more, our lives are spent and shaped in the infosphere. Rather than just trying to adopt small, incremental changes in old conceptual frameworks, merely adapting previous legislation, or tinkering with current technologies, we need new and bold ideas.

Vad tycker du?

Lästips

Några inlägg värda att läsa:

• Julia Powles, What we can salvage from ‘right to be forgotten’ ruling, Wired.co.uk, 15 maj 2014
• Luciano Floridi, Google ethics adviser: The law needs bold ideas to address the digital age, The Guardian, 3 juni 2014
• Viktor Mayer-Schönberger, Omission of search results is not a ‘right to be forgotten’ or the end of Google, The Guardian, 13 maj 2014
• Christopher Kuner, The Court of Justice of the EU Judgment on Data Protection and Internet Search Engines: Current Issues and Future Challenges, SSRN
• En översikt över olika akademikers och juristers åsikter (på engelska) finns här på Academic Commentary.