Kan artificiell intelligens patenteras?

AI är avancerad och kraftig mjukvara, som används för många tillämpningar i många olika verksamheter. AI har redan sin givna plats i sådant som sociala medier, hälso- och sjukvård och autonoma transportsystem, och nya tillämpningar dyker upp nästan dagligen. Stora ansträngningar och investeringar läggs i att utveckla och förfina tillämpningarna. Kan resultaten skyddas för att möjliggöra kommersialisering och spridning? Är det möjligt att patentera resultaten?

Patent är en tidsbegränsad ensamrätt till en uppfinning. Den som har ett patent kan hindra andra från att använda uppfinningen, eller tillåta andra att använda den mot betalning genom licens. De uppfinningar som kan patenteras är sådana som utgör en teknisk lösning på ett problem. Den tekniska lösningen måste vara ny, och alltså inte tidigare ha visats eller använts någonstans i världen. Den måste också ha uppfinningshöjd, vilket (mycket förenklat) betyder att uppfinningen inte får vara självklar för någon som är kunnig inom det relevanta tekniska området.

Begränsningen till ”uppfinningar” som är ”tekniska lösningar” medför att mycket inte kan patenteras, däribland matematiska metoder och datorprogram. Sådana anses inte i sig själva vara tekniska lösningar eftersom de inte har någon teknisk effekt.

Däremot kan en tillämpning av en mjukvara i ett fysiskt system utgöra en uppfinning som kan patenteras. En uppfinning som framställer olika ljussignaler styrda av en mjukvarubaserad analys av signaler från trycksensorer i gatan innehåller mjukvara och åstadkommer en teknisk effekt, och skulle kunna vara patenterbar (om den uppfinningen bara hade varit ny…).

För att bättre förstå var gränsen för teknisk effekt går kan man vända sig till Europeiska patentverket EPO och praxis rörande beviljade och avslagna patent. I ett beslut av EPOs Besvärskammare (Board of Appeal), T 1358/09 från 2014, rörde uppfinningen en metod och en apparat för att klassificera text. Genom att först bygga upp ett klassificeringsschema för text kunde uppfinningen sedan utnyttjas för att effektivt och flexibelt använda metoden och apparaten för att analysera texter och klassificera dem mot schemat. Sökanden framhöll att klassificeringen skulle kunna göras noggrannare, säkrare och mer objektivt än vad en människa skulle kunna göra. Board of Appeal avslog ansökan med motiveringen att en jämförelse av innehållet i två olika textdokument för att avgöra om de tillhör samma ”klass” inte var en uppgift av teknisk karaktär, att jämförelsen med mänsklig förmåga inte var en lämplig utgångspunkt för att bestämma om något har teknisk effekt eller inte, samt att det faktum att en algoritm ger upprepningsbara resultat inte innebär en teknisk effekt.

Med ständigt nya AI-relaterade uppfinningar mejslas gränsen för teknisk effekt fram allt noggrannare. EPOs Stora besvärskammare (Enlarged Board of Appeal), den högsta instansen i det europeiska patentsystemet, kommer inom kort pröva en fråga om intelligent simulering som kan få stor betydelse för tillämpningen av AI i många design- och konstruktionssammanhang. Frågan rör en uppfinning som är en modell för simulering av fotgängares rörelse i grupp, som kan användas vid utformningen av miljöer som tågstationer och andra platser där många människor rör sig. Patentansökan avslogs i första instans med motiveringen att en simulering saknar teknisk effekt. Sökanden överklagade till Besvärskammaren och hävdade att simuleringens steg hade teknisk effekt därför att de relaterade till fysiska parametrar (”människor kan inte gå genom väggar”) och därför att de gav en mer precis simulering av folkmassors rörelse. Men Besvärskammaren var i sitt beslut i T 489/14 den 22 februari i år tveksam och menade att teknisk effekt förutsatte åtminstone någon slags direkt länk till den fysiska verkligheten, som en påverkan på eller mätning av ett fysiskt föremål. Simuleringen av folkmassans rörelse, som i sig utgör ett fysiskt system, innebar däremot endast en kognitiv process för att teoretiskt verifiera miljöns utformning, vilket Besvärskammaren ansåg vara ”fundamentalt icke-tekniskt”. Men mot bakgrund av tidigare EPO-praxis om datorstödd simulering och den stora ekonomiska betydelsen av sådana simuleringar vill Besvärskammaren ha hjälp med bedömningen av uppfinningen. Därför skickar man frågor till Stora besvärskammaren, som genom sina svar kan klargöra om en datorstödd simulering av fysiska system har teknisk effekt eller inte.

Svaret på frågan i rubriken är alltså att själva ”intelligensen” i form av mjukvara inte kan patenteras, men att tillämpningar där den intelligenta mjukvaran används för att åstadkomma en teknisk effekt kan patenteras. Vad som är en teknisk effekt och inte i AI-relaterade sammanhang sätts i fråga med nya uppfinningar, och Stora besvärskammarens synpunkter på datorstödd simulering kommer att bevakas med stort intresse och refereras i denna blogg.