Högsta domstolen och rättsdatabaserna

Den 25 februari meddelades två beslut från HD om databaser med utgivningsbevis, rättsdatabasen Trobar och Nyhetsbyrån Sirén. De båda databaserna hade begärt handlingar i form av brottmålsdomar från Umeå Tingsrätt respektive Hovrätten för Övre Norrland, men nekats tillgång till handlingarna med hänvisning till sekretess.

Högsta domstolens sammansättning bestod av sju ledamöter, varav tre lånades in från Högsta förvaltningsdomstolen. Av dessa tre var samtliga skiljaktiga i målet Sirén, medan två justitieråd var skiljaktiga i målet Trobar.

Frågan var om det förelåg sekretess enligt OSL 21:7, så kallad GDPR-sekretess. Förutsättningen för att sådan sekretess ska föreligga är att det kan antas att uppgifterna efter utlämnande skulle behandlas i strid med GDPR. Här aktualiseras förhållandet mellan GDPR och den svenska grundlagen.

Personuppgifter om lagöverträdelser – det vill säga uppgifter om brott som exempelvis kan förekomma i just brottmålsdomar – är särskilt reglerat i artikel 10 GDPR. Behandling får enbart utföras under kontroll av myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller nationell rätt, där lämpliga skyddsåtgärder fastställs.

Enligt artikel 85 GDPR ska medlemsstaterna genom lag förena rätten till integritet med yttrande- och informationsfriheten. Om nödvändigt ska undantag fastställas för viss behandling, bland annat sådan som sker för journalistiska ändamål. Dataskyddslagen 1 kap 7 § stadgar att GDPR och dataskyddslagen inte ska tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot TF eller YGL. Artiklarna 5-30 och 35-50 i GDPR samt 2-5 kap. dataskyddslagen ska inte tillämpas vid behandling av personuppgifter som sker för bland annat journalistiska ändamål. Enligt EU-domstolens praxis ska ”journalistiska ändamål” tolkas brett. Behandling av personuppgifter som innebär att material som samlats in från myndigheter i oförändrad form tillhandahållits kommersiellt kan enligt EU-domstolen utgöra behandling för journalistiska ändamål, se C-73/07 p 55-62.

Domstolen framhöll att unionsrättens krav måste beaktas vid tillämpning av den nationella regleringen. Det kan enligt domstolen ”ifrågasättas om en reglering som innebär att personuppgifter om lagöverträdelser i stor omfattning ska lämnas ut samtidigt som dataskyddsregleringen inte alls – eller endast till viss del – gäller för den efterföljande behandlingen av uppgifterna, går att förena med unionsrättens krav”. Domstolen framhöll att en sådan ordning skulle undergräva det skydd som GDPR syftar till att ge och att det i nationell rätt inte kan anses ha fastställts sådana lämpliga skyddsåtgärder som artikel 10 kräver.

Högsta domstolen bedömde därför att det förelåg sekretess för de begärda uppgifterna enligt 21 kap 7 § OSL, så kallad GDPR-sekretess, eftersom det kan antas att uppgifterna efter utlämnande skulle behandlas i strid med GDPR, närmare bestämt artikel 10. Domstolen bedömde dock att domarna kunde lämnas ut med förbehåll. Enligt OSL 10:14 gäller att om en myndighet finner att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet som enligt en bestämmelse om sekretess hindrar att en uppgift lämnas till en enskild kan undanröjas genom ett förbehåll, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll. Förbehållen innebar ett förbud att tillhandahålla uppgifterna till allmänheten eller betalande kunder om de innehöll personnamn, personnummer eller adress för enskilda personer. Inte heller får uppgifterna göras sökbara. Genom förbehållens utformning menar Högsta domstolen att intresset av att kunna bedriva den journalistiska verksamheten balanseras mot integritetsintresset, eftersom personuppgifterna fortfarande kan användas i redaktionellt bearbetad nyhetstext.

Rättsutvecklingen på området går snabbt. För några månader sedan överlämnades utredningen Personuppgifter och mediegrundlagarna (SOU 2024:75) till regeringen och IMY publicerade i maj 2024 ett rättsligt ställningstagande (IMYRS 2024:1) där man ansåg sig vara behörig att inleda tillsyn mot söktjänster med utgivningsbevis. HD:s avgöranden föregår målet i Attunda tingsrätt där en privatperson har stämt Lexbase och där ett förhandsavgörande från EU-domstolen har begärts.

Besluten kommer att få betydelse för hur rättsdatabaser som publicerar brottmålsdomar i framtiden kan bedriva sin verksamhet. Delphi följer rättsutvecklingen och uppdaterar här på Delphi Tech Blog.

Denna artikel är skriven av Associate Rebecka Undén.