12-13 mars: Rådet diskuterar dataskyddsförordningen och kan förhoppningsvis enas om principerna för one-stop-shop-mekanismen!

Idag eller imorgon väntas ännu en tillfällig partiell överenskommelse om dataskyddsförordningen kunna nås av Rådet, denna gång avseende den så kallade ”one-stop shop”-mekanismen (kapitel II, VI och VII) som vi tagit upp i ett flertal tidigare inlägg här på bloggen dvs. principen om att den enskilde i vissa situationer ska kunna vända sig till en tillsynsmyndighet, i sitt hemvistland eller annat EU-land, och där dataskyddsmyndigheterna inom EU ska samarbeta och fatta gemensamma beslut i viktiga gränsöverskridande frågor.

”One-stop-shop”-mekanismen diskuterades senast vid Rådets möte i december 2014, då med utgångspunkt i ett förslag som lagts fram av det italienska ordförandeskapet (se vidare i det diskussionsunderlag som presenterades av det italienska ordförandeskapet inför decembermötet). I korthet går förslaget går ut på att dataskyddsmyndigheterna ska samarbeta och fatta gemensamma beslut i viktiga gränsöverskridande frågor samtidigt som hänsyn ska tas till att det också behöver finnas viss närhet mellan de enskilda individerna och den beslutsfattande dataskyddsmyndigheten.

Vid diskussionen i december godkände majoriteten av ministrarna i Rådet förslagets allmänna struktur. En av de viktigaste frågorna som nu diskuteras av Rådet är hur mekanismen om one-stop-shop kan förenas med den registrerades rätt till effektiva rättsmedel, kopplat till frågan om närhet mellan den enskilde och tillsynsmyndigheten.

För att summera status för diskussionerna i Rådet hittills kan nämnas att Rådet hittills har enats om tillfälliga partiella överenskommelser om följande punkter:

• territoriellt tillämpningsområde (artikel 3.2)
• frågor kopplade till förordningens tillämpning inom den offentliga sektorn (artiklarna 1, 6.2, 6.3 och 21)
• personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens skyldigheter (kapitel IV)
• överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer (kapitel V)
• särskilda situationer vid behandling av personuppgifter (kapitel IX)

Vad är då egentligen en tillfällig partiell överenskommelse? I korthet kan den förklaras som en beslutsform som innebär att den aktuella frågan förhandlas av ministrarna i Rådet och mynnar ut i en icke bindande överenskommelse dvs. man konstaterar kort att man överens om hur den aktuella frågan ska hanteras i dataskyddsförordningen men det fattas inget bindande beslut.

Vi kommer givetvis att följa vad som diskuteras under mötet med stort intresse och ser fram emot att återkomma till er med en närmare uppdatering.