Bakgrunden är att en brand startade i en av lägenheterna i ett flerfamiljshus i Umeå 2008. Räddningstjänsten kom till platsen och släckte branden samt vidtog åtgärder för att förvissa sig om att branden inte hade spridit sig. Åtta timmar senare inkommer ett nytt larm till räddningstjänsten gällande brand i byggnaden och det visade sig då att en brand även hade startat i husets krypvind. Branden blev omfattande och hela byggnaden totalförstördes. Det visade sig att branden hade spridit sig upp i husets imkanal och vidare upp till vinden och husets frånluftsventilationsrör. Detta rör var isolerat med ett brandskyddsmaterial, men mellan röret och imkanalens samlingslåda fanns en glipa som saknade denna isolering. Därför fick elden direktkontakt med den sågspånsisolering som krypvinden isolerats med. Spånet började glöda, men branden startade först åtta timmar senare.
Umeå tingsrätt har nu fastslagit att räddningstjänsten inte gjorde något fel i samband med insatsen. ”Domen är principiellt viktig för räddningstjänsten i Sverige. Hade domen gått i motsatt riktning hade Svensk räddningstjänst behövt ändra sina rutiner drastiskt. Om man inte längre skulle kunna lita på en byggnads brandskydd skulle brandmän runt om i landet behöva undersöka allt, bryta upp konstruktioner, bryta upp dörrar, vattenbegjuta och förstöra egendom i betydligt större omfattning och utan någon egentligen förekommande anledning. Det skulle inte bara kraftigt reducera räddningstjänstens effektivitet utan även leda till orimligt höga kostnader för Svensk räddningstjänst, fastighetsägare och försäkringsbolag”, kommenterar Erik Kjaer, ansvarig partner på Delphi.