Delphi insights: Nytt avgörande från HD om startbeskeds rättskraft
Högsta domstolen (”HD”) har nyligen meddelat ett intressant avgörande ”Startbeskedet i Barkarby”, där frågan i målet var om det funnits förutsättningar för byggnadsnämnden att inte bevilja slutbesked, trots att startbesked tidigare beviljats av samma nämnd.
Bakgrund
Miljö- och bygglovsnämnden i Järfälla kommun (”Byggnadsnämnden”) hade beviljat det aktuella bolaget (”Bolaget”) bygglov för nybyggnation av flerbostadshus i Barkarby. Byggnadsnämnden beviljade även startbesked, vilket enligt 10 kap. 3 § plan- och bygglagen (2010:900) (”PBL”) är en förutsättning för att påbörja en byggnation som tidigare beviljats bygglov. Under byggnationen uppkom fråga om reglerna för brandskydd uppfylldes. Bolagets lösning byggde på att utrymning i händelse av brand skulle ske genom lägenheternas fönster mot innergården, med hjälp av räddningstjänsten. Under byggnationens gång beviljade Byggnadsnämnden s.k. interimistiska slutbesked för delar av byggnaden som innebar att dessa delar tillfälligt fick tas i bruk (se 10 kap. 36 § PBL).
Ett godkänt (slutligt) slutbesked är dock en förutsättning för att inte bara tillfälligt ta byggnadsverket i fråga i bruk (se 34 § samma kapitel). Byggnadsnämnden valde att inte bevilja sådant slutbesked. Enligt Byggnadsnämnden hade det framkommit att det fanns brister i framkomligheten för räddningstjänstens fordon till de uppställningsplatser som finns på fastigheternas gemensamma innergård. Byggnadsnämnden ansåg att byggnaden inte var åtkomlig för räddningsinsatser på det sätt som krävs och att gällande brandskyddsregler därför inte uppfylldes.
Efter att Bolaget överklagat Byggnadsnämndens beslut, upphävde länsstyrelsen nämndens beslut. Länsstyrelsen ansåg att bristerna i brandskyddet inte kunde hänföras till någon avvikelse från bygglovet, startbeskedet eller kontrollplanen och att det därför inte fanns förutsättningar att vägra slutbesked. Mark- och miljödomstolen gjorde samma bedömning.
Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) fastställde dock Byggnadsnämndens beslut att inte bevilja slutbesked. MÖD menade att den omständigheten att Byggnadsnämnden vid startbeskedet tar ställning till om de tekniska egenskapskraven för byggnaden kan antas komma att uppfyllas, inte innebär att frågan om åtgärden uppfyller dessa krav blir slutligt avgjord. Byggnadsnämndens bedömning av egenskapskraven inför startbesked omfattas därför som regel inte av rättskraft. MÖD menade vidare att även om det kan finnas situationer när rättskraft kan aktualiseras, blir det inte aktuellt när det gäller tvingande säkerhetsskäl, såsom risken för allvarliga störningar i form av brand, eftersom gynnande förvaltningsbeslut kan ändras när sådana skäl kräver det.
Bolaget överklagade härefter MÖD:s avgörande till HD.
HD:s dom den 10 juli 2024 i mål nr T-2169-23 (”Startbeskedet i Barkarby”)
HD inleder sin bedömning med att konstatera att bygglovsprövningen inte innefattar en bedömning av om byggnaden uppfyller de tekniska egenskapskraven. Enligt 10 kap. 23 § PBL är vidare en förutsättning för att Byggnadsnämnden ska meddela startbesked att åtgärden i fråga kan antas komma att uppfylla de krav som gäller enligt PBL eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av samma lag. Det Byggnadsnämnden enligt HD ska göra, är alltså en förhandsbedömning av om de tekniska egenskapskraven kommer att vara uppfyllda när åtgärden är slutförd. Genom slutbeskedet godkänner sedan Byggnadsnämnden att åtgärden ska anses slutförd och att byggnadsverket får tas i bruk. Bedömningen av om slutbesked ska meddelas ska göras utifrån den utredning som då finns och de bedömningsgrunder som anges i 10 kap. 34 § PBL.
HD sammanfattar därefter med att den omständigheten att Byggnadsnämnden genom startbeskedet har bedömt att de tekniska egenskapskraven kan antas komma att uppfyllas när åtgärden är slutförd, inte utgör något hinder mot att vägra slutbesked enligt 10 kap. 34 § PBL. HD tillägger att detta gäller även om det inte finns någon tydlig avvikelse från underlaget i startbeskedet.
Avslutningsvis anger HD att det nu aktuella startbeskedet inte inneburit att Byggnadsnämnden har tagit slutlig ställning till frågan om de tekniska egenskapskraven är uppfyllda. Startbeskedet har därmed inte utgjort något hinder mot att vägra slutbesked. I fråga om det funnits skäl att vägra slutbesked enligt 10 kap. 34 § PBL gör HD vidare ingen annan bedömning än MÖD, varför MÖD:s domslut således ska fastställas.
Reflektioner
Det går att konstatera att HD i princip helt och hållet frånkänner ett startbesked – som gäller bygglovspliktiga åtgärder – negativ rättskraft. Detta korresponderar inte med allmänna förvaltningsrättsliga principer om gynnande förvaltningsbesluts rättskraft. Detta kommer sannolikt också påverka byggnadsnämndernas utredningsansvar (se 6 och 23 §§ förvaltningslagen [2017:900]). Om ett beviljat startbesked inte utgör något hinder mot att senare ompröva förutsättningarna och vägra slutbesked, skapas svaga incitament för byggnadsnämnderna att fullgöra sitt utredningsansvar i startbeskedsärendena.
Det återstår att se hur byggnadsnämnderna kommer att hantera dessa ärenden framöver, men en sak är säker – förutsebarheten i byggprocessen är inte lika given nu, något som kommer att påverka byggherrarna mer eller mindre på ett negativt sätt.