Högsta domstolen klargör organisationers klagorätt över beslut om detaljplan som rör jordbruksmark

Den 8 april 2025 (mål nr ÖP 4479-23) meddelade Högsta domstolen beslut avseende frågan om en förening vars syfte är att skydda jordbruksmark från exploatering har rätt att överklaga ett detaljplanebeslut som innebär att jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse. Prejudikatfrågan var om ett sådant beslut, mot bakgrund av Århuskonventionen, ger en förening med det ovan angivna ändamålet klagorätt. Avgörandet benämns ”Detaljplanen i Borgholm”.

Högsta domstolen inleder beslutsskälen med att redogöra för tillämpliga bestämmelser i plan- och bygglagen, förvaltningslagen och Århuskonventionen samt praxis ( ”Bygglovet i Svartrå” NJA 2020 s. 190 p. 17–25, ”Snäckan 8” NJA 2020 s. 641 p. 14, 15 och 20 samt ”Liljeholmsbadet” NJA 2023 s. 883 p. 12.)

Högsta domstolen konstaterar att vad som ska förstås med miljö inte är definierat i Århuskonventionen. Begreppet bör således tolkas utifrån den definition av miljöinformation som finns i artikel 2.3. Där anges att miljöinformation omfattar information om bland annat tillståndet för olika delar av miljön som luft och atmosfär, vatten, jord, mark, landskap och naturområden samt biologisk mångfald. Högsta domstolen uttalar att en sådan bred definition talar för att skyddet av jordbruksmark kan anses som ett miljöintresse som ska beaktas enligt konventionen och som kan aktualisera bestämmelserna i konventionens artikel 9.3 om rätten till rättslig prövning av beslut som kan strida mot den nationella miljölagstiftningen.

Enligt domstolen står det således klart att skyddet mot exploatering av jordbruksmark, även om det också syftar till att trygga livsmedelsförsörjningen, tar sikte på miljön och är en integrerad del av den svenska miljölagstiftningen. Den hänsyn som ska tas till skyddet av jordbruksmark vid detaljplaneläggning aktualiserar därmed bestämmelser som är relaterade till miljön och naturskyddet.

Enligt Högsta domstolen innebär det att en organisation som har till uppgift att skydda jordbruksmark från exploatering är berörd och därmed har klagorätt i fråga om beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, om beslutet aktualiserar hänsynstaganden som mer tydligt är relaterade till skyddet av jordbruksmark. Enligt domstolen bör så anses vara fallet om detaljplanebeslutet tar jordbruksmark i anspråk – eller på annat sätt påverkar skyddet av sådan mark – i mer än obetydlig omfattning.

Avslutande reflektioner

Inledningsvis kan konstateras att Högsta domstolen gör en motsatt bedömning av rättsläget jämfört med mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen avseende organisationens klagorätt. Nu aktuellt beslut får anses vara en fortsättning på den rättsutveckling som successivt skett i Sverige, bl.a. genom Högsta domstolens tidigare praxis (NJA 2020 s. 641), av vilken följer att organisationer med uppgift att tillvarata kulturmiljöintressen har klagorätt i fråga om detaljplanebeslut.
Det återstår att se vilka återverkningar Högsta domstolens beslut nu kommer att få , inte minst när det gäller organisationers klagorätt även avseende andra typer av beslut som fattas med stöd av bestämmelser som kan anses vara en integrerad del av den svenska miljölagstiftningen och som kan sägas vara relaterade till miljön och naturskyddet.