Delphi Insights: Nya sanktioner mot Ryssland i offentlig upphandling – vad innebär sanktionerna och hur påverkar detta offentlig sektor i praktiken?
Sedan Ryssland invaderade Ukraina har EU antagit flertalet sanktionspaket med ett stort antal ingripande ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Den 9 april 2022 trädde sanktioner som är av särskild betydelse för den offentliga upphandlingen i Sverige i kraft (EU Förordning 2022/576). Sanktionerna innebär inte bara att myndigheter – från och med den 9 april 2022 – inte får tilldela ryska företag och medborgare offentliga kontrakt, utan även att redan ingångna avtal med ryska företag och medborgare ska sägas upp från och med den 11 oktober 2022. Överträdelse av sanktionsbestämmelserna är straffbelagda.
Sanktionerna i korthet
EU Förordning 2022/576 (”Förordningen”) antogs av rådet den 8 april 2022 och är direkt tillämplig som svensk rätt. Relevanta sanktionsbestämmelser återfinns i artikel 5k Förordningen. Enligt artikeln träffar sanktionerna såväl framtida som pågående upphandlingsavtal med ryska företag och medborgare.
- I korthet innebär sanktionerna att det är förbjudet från och med den 9 april 2022 att tilldela offentliga kontrakt till:
a. Ryska medborgare eller fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är etablerade i Ryssland. Med ryska medborgare avses även personer som har dubbelt medborgarskap.
b. Juridiska personer eller andra organ vars äganderätter till mer än 50 % direkt eller indirekt ägs av ryska medborgare eller ryska företag.
c. Förbudet omfattar också företag och medborgare som inte är ryska, men som agerar för eller på uppdrag av ryska företag eller medborgare enligt ovan. - Myndigheter får inte fortsätta fullföljandet av redan ingångna avtal med parter som träffas enligt ovan från och med den 11 oktober 2022.
a. Det innebär exempelvis att samtliga avtal med företag vars äganderätt till mer än 50 % direkt eller indirekt ägs av ryska företag eller medborgare måste hävas omedelbart
Avtal träffas också av sanktionerna om tilldelad leverantör nyttjar en underleverantör enligt punkt a – c som står för mer än 10 % av kontraktsvärdet eller åberopar ett företags kapacitet som omfattas av någon av punkterna a – c.
I artikelns andra stycke framgår vissa specifikt angivna avtal som efter ansökan om tillstånd till behörig myndighet, kan beviljas trots ovannämnda sanktionsbestämmelser. Det är exempelvis fråga om avtal rörande drift, underhåll, avveckling och hantering av radioaktivt avfall, bränsleförsörjning och återbearbetning av bränsle och säkerhet för civil kärnteknisk kapacitet. Se artikelns andra stycke för utförlig redogörelse.
Hur myndigheter kan hantera sanktionerna i praktiken
Sanktionerna innebär att upphandlande myndigheter och enheter måste utföra kontroller av anbudsgivande leverantörer och dess underleverantörer samt åberopade företag i offentliga upphandlingar. Kommissionen har i dess vägledning anfört att alla företag som deltar i ett offentligt upphandlingsförfarande ska få den information som krävs för att den upphandlande myndigheten ska kunna fastställa om bolaget träffas av sanktionerna (p.24 i Public Procurement Sanctions against Russia – Frequently Asked Questions). Vi rekommenderar att kontrollen minst bör omfatta att låta anbudsgivaren intyga att anbudsgivaren och dess underleverantörer samt åberopade företag inte träffas av sanktionerna.
Om det föreligger omständigheter som tyder på att en anbudsgivare omfattas av sanktionerna, trots intygande, måste ytterligare kontrollåtgärder vidtas.
En sådan kontroll bör dels ta sikte på anbudsgivarens ägarstruktur, dels på om några uppdragsförhållanden föreligger, för att i sin tur kunna avgöra om det är fråga om ett ryskt företag eller en rysk medborgare i sanktionsbestämmelsens mening. Samma kontroll måste även utföras gentemot större underleverantörer och åberopade företag.
Vidare innebär förbudet mot att fortsätta fullföljandet med ryska företag och medborgare, att myndigheter måste se över – och kontrollera – samtliga befintliga avtal. Om myndigheten har ett avtal med ett ryskt företag eller rysk medborgare, måste avtalet omedelbart sägas upp. Vi rekommenderar att samma kontroller genomförs av befintliga avtalsleverantörer som för anbudsgivare i nya upphandlingar.
Den sanktionerade avtalsparten kan inte kräva skadestånd eller annan kompensation till följd av att avtalet sägs upp (artikel 11 av EU:s förordning 833/2014).
Överträdelser är straffbelagda
Överträdelser av sanktionsbestämmelserna är som nämnt straffbelagda, såvida myndigheten inte har agerat i god tro (artikel 8 förordning 833/2014). Den som uppsåtligen bryter mot sanktionsbestämmelserna döms till böter eller fängelse i högst två år, om brottet är grovt till fängelse i högst fyra år. Om överträdelsen skett av oaktsamhet är straffet böter eller fängelse i högst sex månader (8 § lagen (1996:96) om vissa internationella sanktioner).