Delphi insights: Brister rörande samråd är inte tillräckligt skäl för att avslå ansökan om tillstånd till vindkraftpark
Mark- och miljööverdomstolen bedömer i ett nytt avgörande från den 21 december 2023 (ÖM 12531-22) att brister i fråga om genomfört samråd med två bolag som är klagandeparter inte är så allvarliga att de bör medföra att ansökan om tillstånd till anläggande och drift av en vindkraftpark bör avvisas.
En verksamhetsutövare (”Bolaget”) ansökte vid mark- och miljödomstolen om tillstånd enligt 9 kap. och 11 kap. miljöbalken för anläggande och drift m.m. av en vindkraftspark inom allmänt vattenområde. Mark- och miljödomstolen avvisade ansökan med anledning av att samråd inte skett med två bolag som var särskilt berörda av verksamheten och eftersom detta ansågs vara en väsentlig brist som inte kan läkas i efterhand. Bolaget överklagade beslutet till Mark- och miljööverdomstolen.
Har Bolaget uppfyllt samrådsskyldigheten?
Det ankommer på verksamhetsutövaren att identifiera vilka som enligt 6 kap. 30 § miljöbalken kan antas bli särskilt berörda av verksamheten och genom riktade åtgärder försöka nå fram till dem med information om samrådet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan ställningstagandet om vem som är särskilt berörd, för det fall det senare visar sig att verksamhetsutövaren gjort en felaktig bedömning, innebära att ansökan avvisas på grund av bristande samråd.
En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet i form av en vindkraftspark i omedelbar anslutning till det område där en ny vindkraftsverksamhet ska etableras, bör som utgångspunkt anses vara särskilt berörd. Detsamma får anses gälla om verksamhetsutövaren visserligen inte har påbörjat verksamheten, men har ett tillstånd att bedriva verksamhet.
Bolaget i aktuellt avgörande tillställde inte två bolag inbjudan till samråd i samband med inledande av samrådsförfarande. Det ena bolaget hade sedan ett antal år tillbaka tillstånd att bedriva havsbaserad vindkraft i omedelbar anslutning till det område där Bolaget hade för avsikt att bedriva motsvarande verksamhet. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade därför att detta bolag som utgångspunkt var att betrakta som särskilt berörd enligt miljöbalken. Det andra bolaget hade en nätkoncession som kunde komma att påverkas av en av Bolaget sökt kabelkorridor och därför var även detta bolag att betrakta som särskilt berörd enligt domstolen.
Som skäl för att bolagen inte fick någon samrådsinbjudan uppgav Bolaget att det bolag som var innehavare av tillstånd till angränsande vindkraftpark, vid flera tillfällen under samrådsprocessens inledande lämnat Bolaget information om att bolaget inte hade intresse av att ta sitt tillstånd i anspråk. I detta avseende konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att enbart den omständigheten att en verksamhetsutövare inte har för avsikt att ta sitt tillstånd i bruk inte innebär att denne inte är att betrakta som särskilt berörd. Att bolagen hade kunnat delta i det öppna samrådsförfarandet efter annonsering i dagspressen medförde inte någon annan bedömning. Inte heller den omständighet att bolaget som var tillståndsinnehavare kände till att Bolaget avsåg att bedriva vindkraftverksamhet på det aktuella området medförde någon annan bedömning.
Sammanfattningsvis konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att bolagen, i egenskap av innehavare av tillstånd för vindkraftverk på angränsande område och innehavare av nätkoncession inom ett område som kan påverkas av Bolagets anläggningar, var att betrakta som särskilt berörda och att Bolaget borde ha genomfört ett riktat avgränsningssamråd gentemot dessa bolag. Samrådsskyldigheten kunde alltså inte anses vara uppfylld.
Är bristerna sådana att ansökan bör avvisas?
Domstolen gick därefter över till att undersöka frågan om bristerna skulle föranleda att ansökan bör avvisas.
Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden angett att det mycket sällan bör finnas skäl för prövningsmyndigheten att, när ansökan väl gjorts, avvisa den på grund av att kretsen av särskilt berörda då bedöms vara något större än som antogs vid samrådet (se rättsfallen MÖD 2022:27 och MÖD 2015:35).
Domstolen konstaterade att Bolaget i aktuellt avgörande hade gjort en felaktig bedömning av huruvida bolagen var särskilt berörda, men att det i övrigt inte hade framkommit några brister i det genomförda samrådsförfarandet.
Med hänsyn till de kontakter som förevarit mellan parterna innan ansökan lämnades in, varvid det ena bolaget hade möjlighet att tydliggöra att ett särskilt samråd önskades, samt att de frågor som skulle ha aktualiserats vid ett samråd mellan just dessa bolag var av begränsad betydelse i förhållande till verksamhetens miljöeffekter och inte var ägnade att påverka verksamhetens lokalisering eller omfattning annat än i begränsad omfattning, ansåg Mark- och miljööverdomstolen att bristerna i det genomförda samrådet inte var så allvarliga att de bör medföra att ansökan avvisas.
Mark- och miljödomstolen hade därför inte haft fog att avvisa ansökan på den grund som skett. Mark- och miljööverdomstolen undanröjde mark-och miljödomstolens beslut och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.